Det är inte lätt att förstå den här bloggens titel om man inte är en övertygad "Buffy the vampire slayer"- nörd. Det är en replik som Willow (eller snarare hennes onda dubbelgångare) först yttrar i episoden "The wish". 

Det är också det tillståndet som jag befinner mig i denna sommar när den här bloggen startas. Jag är mest hemma och vilar mina fötter, och har inte så mycket att göra annat än att spela betapet och ladda ner gamla säsonger av Project Runway. Jag är sjukt uttråkad. Men det är okej, det varar inte för evigt. Snart börjar skolan igen och då kommer det bli full rulle igen. Då kommer jag antagligen klaga på det också.  

Och när uttråkningen blir för stor så tittar jag på favvoavsnitt av BTVS. Det gör mig lyckligare.  

Att starta en blogg är lite som att sluta röka. Ett gammalt känt tips är ju att berätta för alla man känner att: nu slutar jag röka. Tanken är att den sociala pressen och skammen om man misslyckas ska uppväga suget efter giftet.

Och om man inte klarar det får man rätteligen stå ut med omgivningens dömande blickar.

Jag har gjort flera försök att ha en blogg. Tanken på det är så...tillfredställande. Att få komma till tals, liksom. Att skriva smarta nutidsrelaterade popkulturella drapor, hylla det som enligt mig behöver hyllas, dissa det som behöver dissas.

Så jag har talat om för alla att jag startat en blogg, och sen stått där med skammen. Kommer sällan längre än tv, tre inlägg. 

Vi får se hur det går den här gången.