Min insomnade zombiefobi får ibland oväntade (och väntade) uppsving. Eftersom jag just nu läser Hanteringen av odöda avJohn Ajvide Lundquist så är det här ett väntat uppsving. Men i början så trodde jag faktiskt annorlunda ett tag. Boken var inte alls så läskig som jag hade trott och jag har sträckläst 2/3 delar av den med gott humör. Peachy fine tänker jag. Zombieskräcken (som varit en trogen vän i flera år) är besegrad!

Klockan fyra i morse vaknar jag av att jag drömt en mardröm om odöda. Jag minns inget av den, men kan inte somna om. Jag går och lägger mig på soffan för att inte väcka HerrD. Drömmer en mardröm till. Om Zombies. Vaknar och skriker. Somnar igen. Drömmer att jag blir attackerad av min rena tvätt som kryper ut ur tvättmaskinen. Vaknar och skriker.

Det värsta är att jag måste ju läsa klart boken. Vill ju veta hur den slutar. Tur att jag ska stjälpa i mig en massa öl ikväll så kanske jag slipper mardrömmar.

Hade jag anat att Batman var en så helig ko att angripa hade jag tagit i lite hårdare. Nu var jag ändå ganska snäll mot läderlappen tycker jag. Och jag gillar ju Batman. Det är de val som regissören gjort som retar upp mig. (men det ska jag tydligen inte göra, eftersom det bygger på en serietidning och man har försökt vara trogen orginalet. Det är för övrigt vad bibeltrogna säger också.)

Och han är inte den förste att göra schablonartade genusval. Därför har jag gjort en liten lista.

FILMER DÄR TJEJEN DÖR FÖR ATT MOTIVERA HUVUDPERSONEN

Braveheart

William Wallace motiveras till revolt mot England på grund av det.

Gladiator

Hans fru och son mördas och motiverar Maximus att ta hämnd på kejsaren.

Sin city

Goldies död motiverar Marv till en massa våld

Conan the barbarian

Mamman dör men motiverar hon Conan till nåt?

När Valeria dör hittar Conan sin styrka att döda Thulsa Doom

Star wars: Episode III - revenge of the sith

Padmes död motiverar Anakin Skywalker att bli ond och dominera galaxen

The Patriot

Hustruns död motiverar Benjamin Martin (Mel Gibson) till att kriga i inbördeskriget

The Fountain

Hustruns dödliga hjärntumör motiverar Tomas (Hugh Jackman) att försöka hitta ett botemedel. Det fungerar inte, hon dör i alla fall.

The Prestige

När Roberts (Hugh Jackman igen) hustru dör i början av filmen motiveras Robert att skylla hennes döda på sin kompanjon Alfred och försöker sen bräda denne genom resten av filmen

Nån som kommer på fler?

SPOILERS FÖREKOMMER LÄNGRE NER I TEXTEN!

Jag var och såg den igår. Hade sett fram emot det jättemycket. När jag kom ut från biografen efter 2 1/2 timme så var jag kvävande arg och besviken.

Jag surfade runt på de största dagstidningarna och läste recensioner nu i morse och ingen av recensenterna reagerade. Filmen har fått blandad kritik, från Weirdscience som älskade den till SVD som tyckte den var så där kul.

Låt mig förklara:

Jag är medveten om att mycket film, framförallt Hollywoodfilm ofta saknar intressanta kvinnliga roller. Speciellt i actionfilmerna. Ibland när jag ser på film har jag genusögat på och ibland inte. Det kräver lite jobb att få bort, jag behöver slå på något som jag kallar min inre nördiga pojke, som skiter i analysen och kollar på det balla slagsmålet. Filmer som det funkat utmärkt med var tex Troja (trots att kvinnorna mest gråter sig igenom filmen OCH skänker bort sig själva som slavar) och LOTR-trilogin.

Filmer som det inte funkat med var 300, Ironman och nu senast Batman - the dark knight.

Allvarligt. Avsaknaden av kvinnliga karaktärer i BTDK är pinsam. Och vad de få (1 1/2 med repliker) kvinnorna i filmen gör, alltså dess påverkan på skeenden är nada. Om man inte räknar med att Rachels död skapar en ny skurk (hennes pojkvän ska söka hämnd, duh!)

Det är tydligt att Christopher Nolan inte gör film för alla. Han har siktat in sig på att göra killfilm. Både The Prestige och Memento tycker jag kan räknas in i kategorien. Det handlar om män som gör upp med andra män.

Den förra Batmanfilmen är heller inget undantag. Vad får den kvinnliga huvudrollen rent konkret göra?

Hon får:

Vara Batmans barndomskärlek

Läxa upp Batman när han beter sig illa

Vänta på Batman medan han funderar ut sig själv

Ta hand om ett litet barn (en pojke) när alla galningarna slipper ut i Gotham

Vad får Rachel göra i film två?

Läxa upp Batman

Vänta på Batman medan han funderar ut sig själv

Hamna i dödlig fara

Dö

Kul roll.

Det finns fler saker. Kommissarie Gordon som ska vara en riktigt hyvens kille har två barn. En pojke och en flicka. Vem får man se? Inte hans dotter. Hon finns med i en bild och då gråter hon, medan pojken talas med, resoneras med och stryks ömt över kinden när han sover.

Alla i filmen som agerar är män. Jag skulle säga att 99,9 % procent av alla repliker uttalas av män. Alla statister, poliser, politiker. De enda kvinnor jag ser är på färjan som riskerar att sprängas. Då får de kura ihop sig och se rädda ut.

Allt det här handlar om val som regissören har gjort. Och han har valt bort. Som så många andra filmer där kvinnor är tydligt ointressanta som bärande av historia och handling.

Suck.

26-ÅRING LÖPTE AMOK MOT ÅTERVINNINGSBILEN

Där jag bor verkar semester vara ett tabubelagt ord. Det är lite som de som inte har det tänker, fan ska jag jobba så ska ingen annan få sovmorgon.

Utanför vårt sovrumsfönster ligger ett stort parkeringshus. I detta perkeringshus finns också kvarterets grovsoprum. Detta grovsoprum måste vara Stockholms mest frekvent tömda. Det töms måndag, onsdag, torsdag. Kl 07.00 Med en backsignal på 100 dB. Varje gång den hörs så vaknar jag vildögd och panikslagen. Kriget är här! Zombielarm!

Sen brummar återvinningsbilen på tomgång i en kvart efter det. Det är alltså omöjligt att somna om. Jag rusar upp, stänger fönstret och väcker HerrD med mina svordomar. Detta tre gånger i veckan. Man kan ju i och för sig tänka sig att sova med fönstret stängt, men då riskerar man kvävningsdöden. Frågan är: vad är det de tömmer i grovsoprummet? Varje gång jag varit nere där så har det varit halvfullt och skitigt. Det har definitivt inte sett ut som ett ställe som töms tre dagar i veckan. Min teori är avancerad smuggling.

Ok. Så tre dagar i veckan. Väckning klockan sju. Vad händer de andra veckodagarna? På tisdagmorgonen sov jag svettig och orolig, men väcktes inte av något. På fredagsmorgonen kl halv nio: WEEEEEEERRRRROOOOOOOOOOMMMMM! dags att ansa häckarna utanför fönstret! I tio minutersintervaller. Varje gång jag somnat om så satte denna nitiska buskagetuktare igång igen.

Det ligger våld i luften. Eller i alla fall ett starkt formulerat klagomål till bostadsrättssföreningen.

På DN debatt igår fanns en intressant artikel. För er som inte orkar läsa så handlar den, som oftast när kristna intressegrupperingar i samhället ska uttala sig, om det viktiga i äktenskapets bevarande. Det finns tydligen väldiga hot mot äktenskapet mellan MAN och KVINNA och få är de dugliga förkämparna. Är det inte skiljsmässor så är det den horribla idén om att människor som älskar någon av samma könstillhörighet också skulle vilja välsignas i kyrkan.

Om jag minns min Focault rätt så menade han att äktenskapet och monogamin skapades för att kunna kontrollera människor. En familjeenhet på två vuxna och x antal barn var lättare att sätta i beroendeställning till de styrande (kyrka/stat) än ett kollektiv som tillsammans försörjde barn och gamla. Ergo monogami.

Jag gillar kristna människor. Dom fascinerar mig. Jag tar ofta Vakttornet och Vakna! vid tunnelbanan (de är utmärkt toalettlektyr vid långsittningar), jag läser ofta tidningen Dagen på nätet och kollar videos på Godtube.

Det är kombinationen av åsnelik envishet och dumlycklig sällhet som fascinerar mig. Jag försöker verkligen, men jag kan inte förstå. Kanske lider jag av vad Freud kanske skulle ha kallat "Kristusavund".

För övrigt tror jag inte något barn överhuvudtaget mår bra av att leva med två föräldrar som inte älskar varandra och "håller ihop" för barnens skull. Barn förstår nämligen mer än vad man tror. Och tenderar dessutom att lägga skulden på sig själva, vilket kostar stora pengar i terapi senare i livet. Ett första steg kan ju alltid att försöka att prata med barnen och försöka förklara varför föräldrarna bråkar.

Och inte lägga så enorm ångestladdad vikt på "TILLS DÖDEN SKILJER VÅRA HETEROSEXUELLA MONOGAMA SORRY ARSES ÅT".

Kärlek kräver lite mer än så. Synd och skuld är myter. Eller konstruktioner.

Välj själv.

Nu ska jag sippa på min spritzer och lyssna på bluegrasss.

Om man tycker jag ser ut som en psykopatisk svartrockare på min presentationsbild så har man rätt i sak. Jag drog långt på contrast i photoshop. Det ska passa bloggens titel. Jag är dock inte en psykopatisk svartrockare. Jag gillar inte svartrock överhuvudtaget.

Jag gillar det här. Bättre så?